Gerry Johansson: The Books

Dansk nedenfor

“I travel to places, observe them, and try to figure out what they represent.” 

Given the thousands of places around the world that Gerry Johansson has observed over the years, from Kvidinge to Ulan Bator, it is perhaps not entirely without interest that he has a permanent address in Höganäs, 46.7 km from Landskrona Foto. In any case, it is in the darkroom of his basement that the photographs attain their perfection – and have earned him epithets such as “classical black and white photography personified”. 

He lived in Varberg when he became Swedish school champion in colour photography in 1961. But those days are over. “Photography in black and white is like listening to the radio. Colour is like watching television.” 

Gerry Johansson is a visual artist who has an ability to express himself in words as well. But other people too have formulated memorable quotations about their impressions of his pictures: 

“It always seems as if someone has recently been in Gerry Johansson’s pictures, but has just left. No one has touched anything, or done anything, no one has messed things up, made a muddle, caused a disturbance, or moved anything. Just someone who was there for a little while, walked into the moment, walked out of the picture.” 

Or: “I can’t detect in a single one of Gerry Johansson’s pictures anything, however small, that shows off or pretends to be something else. You wish you could be such a person. Someone who no longer pretends or makes things up. You wish you were a Gerry Johansson picture.” 

A number of visitors to this exhibition will also probably walk away wishing they were a Gerry Johansson picture. Or maybe a Gerry Johansson book. There are a number here to choose from, 42 to be exact, photo books as austere as they are self-willed, arranged in showcases. Virtually all the photographs depict a place, hardly a single one showing a human being.

_______________________________

”Jag reser till platser, betraktar dem och försöker lista ut vad de representerar.” 

Med tanke på de tusentals platser världen över som Gerry Johansson betraktat under åren, från Kvidinge till Ulan Bator, är det möjligtvis inte helt ointressant att han är bofast i Höganäs, 46,7 km från Landskrona Foto. Under alla omständigheter är det i mörkrummet i hans källare fotografierna når sin fulländning – och förtjänat honom epitet som ”den klassiska svartvita fotografin personifierad”. 

Han bodde i Varberg när han 1961 blev utsedd till svensk skolmästare i färgfotografering. Men de där dagarna är förbi. ”Att fotografera i svartvitt är som att lyssna på radio. Färg är som att titta på tv.” 

Gerry Johansson är en bildkonstnär som har en förmåga att uttrycka sig även i ord. Men också människor som drabbats av hans bilder har strött tänkvärda citat omkring sig: 

”Någon tycks alltid, och alldeles nyss, ha varit i Gerry Johanssons bilder, men alldeles nyss gått därifrån. Det är ingen som har rört något, eller gjort något, inte bråkat, inte stojat, inte stört, inte flyttat på några grejer. Bara varit där en liten stund, promenerat in i ögonblicket, promenerat ut ur bilden.” 

Eller: ”Jag kan inte i en enda av Gerry Johanssons bilder upptäcka något enda litet som gör sig till, eller låtsas vara något annat. Man önskar att man kunde vara en sådan människa. En som inte längre låtsas eller hittar på. Man önskar att man vore en Gerry Johansson-bild.” 

Troligtvis kommer även ett antal besökare till den här utställningen att gå härifrån och önska att de vore en Gerry Johansson-bild. Eller måhända en Gerry Johansson-bok. Här finns ett antal att välja mellan, närmare bestämt hela 42 lika strama som egensinniga fotoböcker utlagda i montrar. I princip alla fotografier avbildar en plats, i princip inget enda en människa.


Alain Delorme: Totems

Svensk nedenfor

Alain Delorme, born 1979, is a French photographer who has had acclaimed exhibitions in museums and galleries around the world. His ‘Totem’ series from 2010 shows men who transport unreasonably high stacks of goods on bicycles and cars through the city. The photographs have been called “masterful expressions of China – the world’s factory and the market economy’s new El Dorado.” But all that shines in the east is not real gold. Nor is it the case with these photographs.

The images are altered in Photoshop, and Alain Delorme is not trying to hide this fact. Rather the opposite. He is more than happy to tell you how he went about it:

“I cycled around Shanghai six hours a day for six weeks. Then I worked on creating the Totem series for a year. I used 6,000 photographs to create 18 images retouched beyond recognition. Not even people living in Shanghai could say where in the city the picture was taken. I increased the amount of goods on the vehicles to give the impression that the carrier, usually a migrant, is being swallowed up. I wanted to show a form of slavery. The symbols of wealth that the migrants shipped around were a shocking contrast to their own poverty.“

At first, Western viewers do not usually notice the manipulation: “That’s surely what China’s mass production system looks like.” 

But then the feeling creeps in that the height of the stacked goods cannot possibly be true. An interpretation of the artist’s intentions emerges: Men on bicycles are rushing against a backdrop of pulsating construction sites. A city is in a race towards the future. Skyscrapers are the new totem poles. Like stacks of consumer goods produced for western countries. Delorme wants to convey both humour and poetry. But it is as if he wants to warn us at the same time. We cannot continue like this. Sooner or later, everything will collapse.

____________________________

Alain Delorme, född 1979, är en fransk fotograf som haft uppmärksammade utställningar på museer och gallerier världen över. Inte minst har hans bilder från Shanghai, Kinas mest dynamiska stad, hyllats.

Sviten Totems från 2010 visar män som på cyklar och kärror forslar orimligt höga staplar av varor av olika slag genom staden. Fotografierna har kallats “mästerliga uttryck för Kina – världens fabrik och marknadsekonomins nya El Dorado.” Men allt som glimmar i öster är inte äkta guld. Inte heller dessa fotografier bör sägas.

Alain Delorme försöker inte på något vis dölja att hans fotografier är skapade med hjälp av bildredigeringsprogrammet Photoshop. Snarare tvärtom. Han berättar mer än gärna hur han gick till väga:

”Jag cyklade runt Shanghai sex timmar om dagen i sex veckor. Sedan höll jag på i ett år med att skapa Totems. Jag tog 6000 fotografier för att skapa 18 bilder retuscherade till oigenkännlighet. Inte ens den som bor i Shanghai skulle kunna säga var i staden bilden är tagen. Jag ökade på mängden varor på fordonen för att ge intrycket att transportören, oftast en migrant, håller på att uppslukas. Jag ville visa på en form av slaveri. Symbolerna för rikedom som migranterna forslade omkring var en chockerande kontrast till deras fattigdom.”

I början brukar västerländska betraktare inte lägga märke till manipulationen. “Det är säkert så det ser ut i massproduktionens Kina.” Men så smyger sig känslan på att staplarnas höjd rimligtvis inte kan stämma. Fram växer en trolig tolkning av konstnärens avsikter:

Män på cyklar hastar fram mot en fond av pulserande byggarbetsplatser. En stad befinner sig i en kapplöpning mot framtiden. Skyskrapor är de nya totempålarna. Precis som staplar av konsumtionsvaror producerade åt västländer. Delorme vill förmedla både humor och poesi. Men det är som om han samtidigt vill varna oss. Vi kan inte fortsätta så här. För eller senare kommer allting att rasa ihop.